Landskrona citadell och krigshistoria

Fängelse och några av de mer kända fångarna

Redan under början av 1700-talet hade Landskronas citadell använts som fängelse för krigsfångar. Det föll sig därför ganska naturligt att citadellet som efter nedläggningen av Adolphs fäste och den nya staden mist sin betydelse som militäranläggning byggdes om till just fängelse. Detta skedde i etapper under större delen av århundradet. Bland annat byggdes officersflygeln, gula kasernen samt citadellets tyghus. Även borgens huvudlänga byggdes om till ett bombsäkert magasin.

1827 tas citadellet i bruk som fängelse för livstidsdömda och växte snabbt till landets största anstalt för livstidsdömda fångar. Bland dessa fångar fanns bland annat Carl Otto Andersson som den 6 mars 1872 blev en av de sista i Sverige att avrättas offentligt. Detta skedde nere i det skogsområde som idag kallas Granet. Då var det garnisonens kyrkogård och stadens ”galgbacke”. 4000 personer hade samlats för att se på då bödeln skiljde Carl Ottos huvud från halsen.

En annan känd fånge på citadellet under dess tid som fängelse var socialagitatorn Per Kell Lyngholm från Helsingborg som 1888 blev Citadellets första politiska fånge. Samma år blir citadellet kronohäkte. Året efter detta blir citadellet även tvångsarbetsanstalt.

En mer kortvarig men i Landskrona kanske ännu mer välkänd fånge på citadellet var Petter Löfgren, bättre känd som Gubben I Högen som idag. fått en gata i Landskrona uppkallad efter sig.

Kring sekelskiftet 18-1900 blir citadellet dessutom Sveriges enda arbetsanstalt för lösdrivande kvinnor och prostituerade vilket innebar att kvinnor från hela landet samlades i Landskrona. Många blev förmodligen kvar efter avtjänat straff. Från och med 1909 tog man även emot livstidsdömda kvinnor.

En av de livstidsdömda kvinnor som fängslades på citadellet var den dödsdömda änglamakerskan Hilda Nilsson från Helsingborg. Hon fick sitt straff omvandlat till livstids fängelse men hängde sig i sin cell innan beslutet hann verkställas.

Kronohäktet lades ner 1919 och därmed blev citadellet en ren arbetsanstalt för prostituerade och lösdrivande kvinnor. Det var den enda i sitt slag i Sverige. Fängelset fick nu även tillgång till området utanför den inre vallgraven vilket innebär att man nu även kan ägna sig åt trädgårdsodling. Tre år senare väcktes förslaget om att i anstaltens regi starta upp en modern tvättinrättning. Ett av huvudargumenten för detta var att de intagna kvinnorna på så vis skulle få möjlighet att lära sig ett hederligt yrke och på så sätt inte behöva återvända gång på gång vilket ofta var fallet. Det skulle dock dröja fram till 1934 innan förslaget genomfördes.

Tvätteriet blev en stor framgång och snart hade man mer arbete än man hade kapacitet till. Detta berodde till viss del på att lösdriverilagen hade ändrats vilket innebar att antalet fångar på citadellet minskade. Man tvingades därför flytta kvinnor från kvinnofängelset i Malmö till Landskrona för att kunna fylla sina order och när inte längre det heller räckte blev man till sist tvungen att anställa civil personal.


Sidan 11 Sidan 12 av 14 Sidan 13